En fyraåring kan inte skriva ett telefonnummer och ska inte behöva be om lov för att säga hej. I Rilo trycker de på ett foto av mormor, och hennes telefon ringer.
Hennes sida är en skärm. Ett foto av ditt barn, och en grön knapp när det ringer. Att sätta upp henne kräver en inbjudan från dig, hållen upp på en skärm om ni är tillsammans eller skickad till henne om hon är ett land bort, och ett ja från dig när hon har öppnat den.
Rilo betalas av familjen som sätter upp det. En morförälder är en kontakt, inte en kund. Hennes kopia av appen har inget pris någonstans, inget att abonnera på och inget att förnya. Samma sak gäller varje kompis, varje annan förälder och alla andra ditt barn någonsin ringer.
Det finns ingen katalog och inget användarnamn att söka på, så ingen kan hitta henne. Och ingen kan hitta ditt barn heller. Hon är där för att du skickade henne en inbjudan och sen godkände henne själv, på din egen telefon. Du kan klippa vem som helst senare från samma telefon, och det slutar fungera direkt.
En egen telefon, och en app installerad på den. Vi hör att gott om mormödrar klarar det snabbare än sina barn gör, så du kanske inte blir ombedd att hjälpa till alls. Inget nytt nummer, inget abonnemang, och det behöver inte vara samma sorts telefon som din. Om du är i samma rum när du sätter upp henne behöver hon aldrig öppna någon länk, för hennes telefon visar en kod och din läser den.